Nisse är i förra inlägget inne på viktiga detaljer ang det fundamentala kravet att få
rätt bemötande i vården.
Ett huvudproblem är att jag, med ytterst få undantag, inte har sett ett korrekt
sätt ifrån läkarhåll att ställa en adekvat diagnos på en rygg.
Du kan åka omkring på samtliga ca 900 vårdcentraler i landet och fortfarande
får du inte ryggen undersökt och bedömd på rätt sätt...
Det ligger en sanning i det som många läkare är inne på, nämligen
att de fynd man ser på en magnetkamera, t.ex ett diskbråck, eller en förträngning
(stenos) eller artros, inte är den egentliga förklaringen till ryggvärken.
Ett "problem" är nämligen att personer som inte har nämnvärda problem
med ryggvärk, också har dessa buktningar, bråck och stenoser.
Detta är en väl känd faktor som numera är ganska spridd
i läkarkåren. Det får då till följd att läkare ser lätt på saken, eller i vissa
fall visar dåligt bemötande.
Det innebär att det inte är så stor mening att av sin läkare kräva en magnetkameraundersökning, om han sedan inte kan lägga pusslet att tolka fynden på bilderna.
Som jag är inne på i artikeln i Dagens Medicin, nästa alla ryggpatienter med långvariga ryggproblem, smärtor vid aktivitet, känsla av svaghet, svårigheter att sitta eller stå. Plus att de har upp och ner perioder. D.v.s attackerna kommer med jämna mellanrum, bra perioder avlöses av dåliga perioder av tilltagande smärtor. Under en och samma vecka, eller under ett och samma år. Dessa patienter lider av instabilitet i ryggen, men diagnosen är inte fastställd och riktigt accepterad.
Om vi fick diagnosen införd, SRS eller LSI , inklusive ett adekvat sätt att pussla ihop diagnosen, då fick en mängd personer i landet en korrekt bedömning. Och menar jag, ett skydd mot dåligt bemötande.
Detta är inget hokus pokus, dessa ord (diagnoser) vet varje ryggkirurg om i landet. De opererar för den också, (fusion) Men de tar sällan diagnosen i sin mun.
Varför frågar du ?
Jag har en del svar kring det, men jag måste få återkomma i frågan,
Hälsn Christer
