Ett Biopsykosocialt synsätt - perfekt för vårdindustrin - men uselt för patienten

 Viktigt 

Skaffa dig en löneförhöjning
så går värken över

Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering (SBU)  fortsätter att psykologisera ryggen. I en ny och andra, men mindre rapport än den som kom år 2000  - så är denna  "Arbetsmiljöns betydelse för ryggproblem" - 2014 - en fortsättning på SBU första rapports inslagna väg. Ryggen gör bara ont på arbetet men det kan man ändra på. Denna rapport bygger vidare på den första och starkt kritiserade   "Ont i ryggen Ont i nacken 2000"  där SBUs chefsutredare Professor Alf Nachemsson psykologiserade ryggen och gjorde ryggen till ett arbetslivsproblem - trots att ryggskotten i stor utsträckning sker på fritiden. 

Man kan ställa sig en första fråga varför den tunga myndigheten SBU - som är Socialstyrelsens högra hand - så ivrigt driver en psykologisk hypotes om ryggproblem.
Myndigheten skall inte driva något överhuvudtaget. Speciellt inte om det är en bluff.
Att detta psykologiserande som SBU sysslar med-  ställer till stora problem för ryggpatienter i Sverige är vida känt. Den första rapporten blev också starkt kritiserad. Här - Här
Ryggkirurgin ser ut att bli den enda gruppvinnaren med sitt i smyg införda hypotesdrivande om den "Biopsykosociala ryggen".

I hög grad kontroversiellt
Två av tre Ryggoperationer dömdes ut i den första och stora SBUrapporten år 2000 - Det borde haft en effekt av att kirurgin åtminstone borde halverats till 3000 operationer. Det kirurgin i stället har gjort - utan att någon reagerat - är att man i stället gasat på till 9000 operationer. Paradoxalt nog med samma SBU som hjälp. Ryggkirurgin har nämligen klamrat sig fast vid SBUhypotesen "Biopsykosocialt synsätt" vilket skapat utrymme för att få fortsätta att operera.
Enligt kirurgin är det inte fel på operationerna - ryggkirurgerna har bara lite otur när de väljer fel patienter. Dessa är fel patienter enl ryggkirurgin:  "Socialt svaga" patienter med citat
Patienter med:
"Depressiva och hysteroida drag, dåliga hanteringsstrategier och otrivsel på arbetet, kompensations- och försäkringsaspekter och lång preoperativ smärtduration....slut citat:

Ledande ryggkirurger, Tullberg- Stockholm Spine C, Hedlund-Sahlgrenska och Strömqvist-Lund  förklarar sensationen närmare här i Läkartidningen ifrån 2007.
Kontroversiellt är väl bara förnamnet. Var kan man finna en sådant sätt att välja ut patienter till vilken kroppslig operation som helst? Förutom i Sverige?

SBUs 2000 rapport med Nachemsons revolutionsbehandling - (gå tillbaka till jobbet och värken försvinner) - låg först i malpåse en tid - men blev sedan underlag till den Borgerliga regeringens jakt på sjukskrivna ryggar. Stockholm Spine Center som dittills bara sysslat med ryggoperationer öppnade nu så kallad rehab med KBT (Kognitiv Beteendeterapi) som grund.
Hur många som gick tillbaka till sitt arbete på grund av denna rehab - eller om hotet att sjukpenningen kunde dras in finns inga siffror på. Men studier dök så småningom upp som visade att den nya modeflugan blev ett fiasko. Ont i ryggen var inte alls så enkelt att bli av med genom att försöka övertyga patienten om att värk inte är farligt - eller att påstå att jobba är bra för ryggen.


SBU - Sverige och omvärldens syn på ryggen
Det råder väl inget tvivel om att de psykosociala hälsan blir sämre om människan får svår värk och blir handikappad och detta handikapp pågår i 10tals år. . Ej heller några tvivel om att ändring av arbetsplatsmiljön också kan skapa positiva effekter. Men det gäller väl alla sjukdomstillstånd?

I länder som Namibia, Thailand eller Ungern har man ju lika ont i ryggen och i många av dessa länder har många av de som har ländryggsproblem inte ens ett arbete. The Global Burden of Disease Study 2010– är en återkommande megastudie ifrån Världshälsoorganisationen WHO. Man studerar med jämna mellanrum de vanligaste sjukdomstillstånden i 200 länder och har då konstaterat att Ländryggsproblemen är den mest långvarigt handikappande sjukdomstillståndet alla kategorier.
Men i Sverige nämner man inte ens begreppet sjukdom i rygg. Man talar inte ens om något handikapp. När Patientföreningen sökte statsbidrag hos Socialstyrelsen fick de beskedet tio år i rad att ” Värk är väl inget handikapp”. Där ligger alltså kunskapsnivån i Sverige och de två parhästarna Socialstyrelsen och ”Statens Beredning För medicinsk Utvärdering (SBU) sällar sig till en sådan nollkunskap.

Revolutionen som kom av sig

Alf Nachemson

Den förra SBUrapporten om ryggen år 2000 var mer omfattande då den också värderade olika behandlingsmetoder.
Professor Alf Nachemson och SBU dömde inte bara ut ryggoperationerna, de drev också denna i SBU återkommande psykologisk tes om varför en miljon svenskar har ont i ryggen.
Ryggen kunde nästan aldrig vara sjuk eftersom man ej finner inflammationer eller cancer.
Ryggvärk ansågs gå över efter några veckor – när den blir långvarig övergår den till att bli psykologisk. ”Det är dax att införa ett ”Biopsykosocialt synsätt” sade Professor Nachemson.

Men vid närmare granskning hittade Patientföreningen Svenska Ryggföreningen  bara 2 referenser i SBU rapporten som kunde stödja det ”Biopsykosociala synsättet” och båda referenserna pekade på George Waddell i Skottland och hans hustru. Att Waddell har skrivit en bok om hypotesen ”The back pain revolution” vars hypotes byggde på något som ingen annan i världen ännu kommit på, bekymrade inte SBU. Man lät Waddell få mittenutrymmet i rapporten när ”ryggont” skulle förklaras. ”En halv miljon ryggar går omkring och klagar på värk – försök få tillbaka dem till jobbet och övertyga dem om att värken då går över”. En revolution har skapats – miljarder går att tjäna in.
Inte ens sjukgymnastik behövs

Men Patientföreningen Svenska Ryggföreningen gick i taket - vilket fick till effekt att SBUs huvudarkitekter till det psykologiska budskapet Professor Alf Nachemson och hans kollega George Waddell – som var frontfigurerna till den ”Biopsykosociala synsättet” portades från den stora konferensen inför 800 personer i Stockholm år 2000. Professor Alf Nachemson, Sveriges genom tiderna störste ryggortoped – som få ens vågade argumentera med under 25 år - fick sitta kvar hemma. Man tycker då att tesen om den "Biopsykosociala ryggen" borde vara pásse. Men så icke.
(Läs mer om fenomenet Nachemson)

Är ryggpatienter hysteroida - och i så fall varför?
Karin Harms Ringdahl (fysioterapeut) var med på SBUpodiet även för 14 år sedan. Karin Harms Ringdahl  leder nu denna nya uppföljningsrapport och spinner vidare på samma tråd som hennes dåvarande kollega Alf Nachemson drev- gällande arbetsmiljö och psykosociala effekter.

Karin Harms Ringdahl SBU

Två ledande ryggkirurger HansTropp och Olle Hägg ingår också i denna utredningsgrupp  I stället för att medverka till att minska ryggkirurgin – och därmed följa den första stora rapportens budskap om dålig kirurgi, så ger nu SBU  ryggkirurgin en hjälpande hand att få fortsätta operera - i långt högre grad dessutom.   Det är inte operationerna det är fel på – det är patienter med ”sociala problem” eller de med ”de hysteorida” drag man bör välja bort säger nu ryggkirurgin.
SBU nickar - så är det nog - och Socialstyrelsen säger ingenting.

Friska personer opereras - andra riskerar att ställas i skamvrån

Effekten av SBUs hypoteser som tung myndighet vars rapporter ofta citeras i media, blir att Sveriges minst 500 000 personer med dagliga ryggproblem ställs i skamvrån. Många riskerar att bli betraktade som arbetsskygga eller i bästa fall "socialt ovetande" Det finns massor av sjukgymnaster och psykologer till hands i en mängd kliniker runt om i landet. Det gäller bara att få ryggarna att följa SBUs råd och masa sig dit. Ett problem är att de redan varit där och att studier - som ofta göms undan - visar att t.ex KBT behandling inte fungerar på ländryggar.

Och trots att bevisen är skrala för nyttan av nästan all ryggkirurgi så fortsätter opererandet i än högre skala än förut. Ryggoperationer har blivit en industri. Kliniker öppnas det ena året och stängs ner nästa.  Men vilka opererar man egentligen?
Det finns tydliga bevis för - t.ex via Facebookgrupper - Bloggar - och rapporter inifrån kliniker att fullt ryggfriska personer utan det minsta ryggvärk stelopereras idag och gjorde så redan 1995. 
Det är fullt tydligt att uvalet till avancerad och ibland farlig kirurgi sker efter parametrar som som allmänheten och omvärlden inte kan tänka sig.
SBU borde - om man nu skall göra något mer i ämnet - skriva en tredje rapport - och denna tredje gång undvika experter som kirurger, psykologer, ekonomer och filosofer i utredningen. Borde man då inte ha större chans att närma sig sanningen om vad som egentligen gör ont i ländryggen?
Eller är det inte intressant?