6 februari 2014

Steloperation Ländryggen - Fel eller stel (del 3)

Resultat -Fördelar - Nackdelar med steloperation
Svårt att välja
Det förefaller en närmast omöjlig uppgift att fastställa i vilken grad steloperation hjälper mot svår ländryggssmärta. Även när vi gör en mycket djuplodande kritisk granskning och plockar in all sköns parametrar sedan 40 år tillbaka. I den svenska"superrrapporten" Ont i ryggen, ont i nacken 2000" ifrån SBU kunde man inte bestämma att stelop hjälper. Vetenskapliga evidens saknas. En nackdel med steloperation är de höga postoperativa smärtorna efter operationen. Ryggkirurgin borde ta hand om detta problem, men skjuter nu över det till patienten och till en vårdcentral som oftast inte har tillräcklig kompetens.
Extremt kort vårdtid och vinstintressen börjar nu tumma på patientsäkerheten.
Det gynnar inte tilltron för ryggkirurgin..

Ryggkirurgernas egna studier SWESPINE och den stora  "Svenska Ryggstudien" menar att ca 70 % blir hjälpta av steloperation. Men Swespines kvalitetsregister skulle kan inte godkännas som vetenskaplig evidens. Och Svenska ryggstudien som visserligen är snäppet bättre då den är en s.k kontrollerad studie (RCT) och därför, hamnar inom "evidense" kategorin - blev dock kraftigt kritiserad från både sjukgymnaster och kirurgernas konung Alf Nachemson. Sjukgymnasterna gjorde snabbt en egen studie - och plötsligen blev det tvärtom. Sjukgymnasterna vann. En annan komplicerad fråga för dig patient är om du skall låta en privat eller offentlig klinik göra jobbet. Det kan vara en viss skillnad har vi sett ifrån säker källa.Men kanske inte den skillnad du först kommer att tänka på...

I Sverige utförs ca 10 000 ryggoperationer årligen. (Swespine 2012)

8000 av dem är s.k planerad kirurgi utan föregången olycka. Förutom ca 700 nackoperationer och ett fåtal scoliosOP plus epitetet övriga, så utförs resten - ca 7.300 ingrepp i ländryggen, som är i särklass det största problemområdet när det gäller "ryggont". De tre diagnoserna-indikationerna som gäller är Spinal stenos (42% - ca 68 år), Diskbråck (40%- ca 38 år) och ca 18 % - ca 45år) steloperationer på indikation (Spondylolistes, DDD (Degenerativ disk disease), eller Segmentell dysfunktion SRS). Spinal Stenos och Diskbråcksingrepp har som huvudsaklig anledning att ta bort mjuk eller hård vävnad.som antages trycka på nerver, nervrötter eller mot spinalkanal och därmed skapa smärta i framförallt benen.
Att hamna inför tanken på steloperation är något som knappast inträffar förrän man åtminstone haft klara och kroniska problem i ryggens nedre del i minst 2 år, gärna längre. Men Expertisen klassar in ryggpatienten som kronisk redan efter 3 månader - vilket är en märkligt kort tid då många kan ha problem i minst ett år och sedan bli frisk i 8 år innan nästa attack kommer. Är man då kronisk när man haft en paus i 6 år? Ja med dålig journalföring kan det säkert inträffa.

Steloperation är viktigt - men resultaten är måttliga
Steloperationer pågår oförtrutet så länge landstingen skjuter till pengar. Det vetenskapliga underlaget är däremot skakigt om hur mycket steloperation hjälper. De svenska Ryggkirurgerna stödjer sig på deras kvalitetsregister SWESPINE. Men hur mycket kvalite är det förutom att det är ambitiöst gjort?. För att det skall bli något som liknar vetenskapliga bevis - eller som man nu kallar det -"evidence" så måste man åtminstone kontrollera steloperationsmetoden mot en annan behandling - eller ingen behandling alls, (naturaförloppet) Kroppen rättar till problemet själv. Vi talar alltså om  RCT studier (Randomised Controlled Trials). Man lottar en större grupp till att bli i 2 grupper. Den ena får operation - den andra får t.ex sjukgymnastik.
Det var just så de svenska kirurgerna gjorde under slutet av nittiotalet i den s.k Svenska Ryggstudien. Det
blev en överlägsen seger för kirurgin - ungefär 70 - 26 till kirurgins fördel. Men glädjen varade inte länge
Sjukgymnasterna gick i taket när de blev överkörda på detta sätt och gick till motaktion. Men inte i Sverige - det var den kände Norske forskaren Med dr Jens Ivar Brox och medarbetare som kontrade med en studie som visade i princip tvärtom.Dessutom fick Brox medhåll av Sveriges störste guru i ämnet , ryggkirurgen och Professorn Alf Nachemson som höll med Norge i sammanhanget. Det gick t.o.m så långt att Nachemson skrev ett öppet brev i Läkartidningen riktat till Socialstyrelsen med uppmaningen att förbjuda steloperation. Kjell Asplund SOS VD vågade dock inte svälja betet och stelopererandet fick fortsätta.
Jens Ivar Brox
Delvis därför att Ryggföreningen och jag själv fanns då. Vi älskade inte ryggkrurgi, men att ta bort den lät väl drastiskt. Diskussionen gick i graven.Så gjorde även Nachemson 2006. Därefter har det kritiska tänkandet ang stelop minskat i landet. Men Norges ledande ryggforskare JI Brox fortsätter debatten i Norge och menar att 70 % av all kirurgisk ortopedi inkluderande rygg borde minskas.
Ryggoperationer har omvittnat svårt att nå toppresultat
- detta gäller hela världen. Dock är det långt ifrån alla länder med lika hög sjukvårds kompetens som Sverige - som opererar ryggar överhuvudtaget. Som den enda diciplinen har misslyckade ryggoperationer fått en egen "diagnos".
Failed Back Surgery Syndrome.(FBSS). Söker man på nätet får man 8 miljoner träffar på "diagnosen". Och inte minst i USA finns specilla kliniker som tar hand om dessa patienter.

Det enda viktiga ryggkirurgiska alternativet
Trots dessa negativa rader finns det en stor viktighet med steloperationer. Steloperation (fusion) är den enda viktiga ryggoperationen och borde gå före Diskbråcksoperationer och Spinala Stenosoperationer. Men så är inte fallet. Diskbråck o Spinala stenoser (som syns som "sjukdom" på röntgen opereras på löpande band, medans steloperationer, (där instabiliteten inte lika enkelt syns) är en liten del. I alla fall i Sverige där ca 700 personer opereras. I USA gör man runt 430 000 fusioner.
Studier visar att de som lider av kronisk ländryggssmärta har nästan dubbelt så mycket besvär än höftledspatienter.
Diskbråck och Spinal Stenos är tveksamma diagnoser. De flesta diskbråck och stenoser som via MR bilder upptäcks ger inte minsta problem. Och om problem skulle finnas så är självläkningen (naturaförloppet) god efter ett bråck eller en stenos. Även om det tar en viss tid. Så varför operera? Den enkla förklaringen är att det är mycket enklare att få pengar ifrån landsting eller annan beställare då röntgenbilderna visar dessa förändringar. tydligt. Det har anledningen till Steloperation svårare att göra.
Steloperation är ett ingrepp som slutligen skall stabilisera ryggen och minska en ryggsmärta som sällan eller aldrig går över.Därför är operationen viktigare av dem alla.
De allmäna uppfattningen - och det logiska - är att ländryggens nedre del inte pallar för trycket och för de rörelser den utsätts för. Framförallt där Ländryggen möter den lilla sacrumkotan. Röntgen kan inte fastställa smärtan säger man - men logiken och naturlagarna kan göra det. Därför är steloperation bra som försöker stabilisera området. Att operera bort ett diskbråck ger många gånger ingen hjälp alls. Det kan - på längre sikt -  t.o.m ställa till med mer problem i området beträffande stabilitet. Och.Steloperation är ofta en operation som följer efter att en patient redan diskopererats och blivit sämre..
"Gärna lyckligt gift"
Men steloperation är en tuff historia att gå igenom. Få personer känner till detta. Läkningen är  långsam och smärtor kan pågå i månader och år efteråt. Det finns studier som visar att 20 % av stelopererade patienter kan drabbas av PTSD (Posttraumatiskt stress syndrom) efter en steloperation.

Möjligen är det därför som vissa kliniker, bl. a Stockholm Spine Center - vill ha friska och starka patienter - t.ex de som är lyckligt gifta - och helst inte personer med invandrarbakgrund. Och att fullt friska patienter som inte har tillstymmelse till ryggvärk de senaste månaderna också opereras.
Jo du hörde rätt.Citaten är tagna ifrån ledande svensk ryggkirurg som håller föreläsning för sjukgymnaster.. (dokument finns)
"Privata kliniker opererar fler friska"
Men Swespines senaste utgåva diskuterar i dessa termer. Man konstaterar att Privata kliniker (som t.ex Spine Center och Proxima) väljer ut personer som är friskare än de Offentliga klinikerna.
Man vill inom det privata inte ha alltför komplicerade patienter kan man antaga. Då bör man känna till att hög smärta efter operationen inte nödvändigtvis anses som en komplikation.
Det finns därför anledning för dig som patient att kolla upp ägarförhållandena Privat/Offentlig eftersom den Offentliga kliniken sannolikt kan hjälpa dig några dagar extra än vad den Privata kan göra.
Varje klinik får betalt per patient och operation och där en viss vårdtid är beräknad. Blir det lång vårdtid pga oväntad komplikation så är det inget som den privata klinikens bolagsägare är glad över. Du riskeras skickas hem för tidigt helt enkelt.
Vårdtiden efter de ofta komplicerade ryggoperationerna har minskats drastiskt sedan de privata bolagen bildats och priserna sjunkit. Eftersom smärtor och komplikationer efter ryggoperationer är i "toppklass" jämfört med annan kirurgi borde ryggkirurgin ta mer ansvar för patienterna postoperativt om ryggkirurgin fortfarande skall vara en bra alternativ.
Komplikationer är vanligt - men det är den vid all kirurgi. P Fritzell, O Hägg och A Nordlund som tillhör de ledande kirurgerna i Sverige har i en studie på 202 personer visat att uppemot 40 % av de opererade kan få komplikationer. Ju mer avancerad metoden är desto högre risker. Det "lättaste" metoden, en PLF operation bakifrån utan skruvar visade sig ha bara 12 % komplikationsrisk.
Vad man menar med komplikation är dock ej helt klart. Höga smärtor efter OP brukar inte betraktas som en komplikation. Däremot, blodpropp, operation på fel nivå, inplantat som lossnat, djup infektion, sårinfektion, större blodförlust, sår som inte läker etc...
Dessutom finns det en liten risk att avlida efter operation. Mortalitetsrisken vid ryggoperation är visserligen bara 3 på tusen - kanske inte så mycket - men det innebär att ca 20 personer bara i Sverige skulle avlida  årligen.
Det är då därför förvånande och oroande att man sänkt vårdtiden dramatiskt för steloperation, ifrån tidigare minst 10 dagar - till nuvarande ca 3 dagar?. Detta kan inte ha något annat att göra med att man vill tjäna in pengar - ( = privatiseringens baksida) och därmed tumma på patientsäkerheten. Det är oacceptabelt att man som man gör vid en större klinik - skickar hem patienterna efter några dagar i en taxi med en väska med sprutor. Patienten får bli sin egen läkare. Det går väl an vid en enkel åderbråcksoperation men knappast efter en stor stelop där många saker - förutom smärtor kan inträffa de första veckorna.
Här måste det bli skärpning ifrån kirurgikåren - .

Mindre kliniker har sämre resultat

Som lidande ryggpatient är det också viktigt att veta på vilken klinik man hamnar och hur pass stor erfarenhet varje kirurg har. Enligt SWESPINE finns det ca 40 ryggkirurgiska kliniker i Sverige. Knappast mer än 10 av dem stelopererar. I Swespine diskuterar kirurgerna i termer av att kliniker som gör mindre än 20 operationer bör remittera sina patienter till större kliniker eftersom mindre kliniker har enligt kirurgerna själva - sämre resultat. MEN - då talar de bara om diskbråcksoperationer - ej om Steloperation. Rimligen är det minst lika viktigt att så sker också gällande steloperation då det är ett större ingrepp. Men det har man ännu ej diskuterat.

Slutdiskussion - Min tolkning
Steloperation är en intressantare operation än Diskbråcksoperation och Spinal Stenos. Anledningen är enkel. Stelop stabiliserar ryggen och försöker få stopp på långvariga ryggsmärtor - men även reducering av bensmärtor i vissa fall. Disk och Stenos operation anses ha lite bättre resultat, men är ändå en tveksam operation att utföra då de flesta inte känner av tillståndet - och de som gör det kan inte sägas ha blivit bättre av operationen då självläkning är mkt hög för dessa 2 tillstånd. (Läs SPORTstudien) De flesta gör en vinst av att steloperera sig - få blir dock helt smärtfria.

Området steloperation och resultat är extremt svårbedömt. Trots att många retrospektiva (jämförelse) studier är gjorda har inte ens Europas största vetenskapsinstitution Cochrane och dess ryggsektion kunnat visa någon bra sammanställning och slutbesked. Så kvar står gissningar på god grund....Kanske 50 procent kan bli bra eller bättre och för 50 % blir det i alla fall inte lika bra än vad patienten tänkt sig. Att bli sämre eller mycket sämre är dock ovanligt.
Notera då att vi talar om förstagångsoperation. Reoperation av stelop förekommer också i en viss omfattning och blir där än svårare att bedöma. Det finns patienter som reopererats 7-8 gånger - med blandat resultat.

Så - Med sådana måttliga odds, är det då värt att försöka? Inte minst är frågan berättigad då steloperation inte är något enkelt ingrepp - den har många komplikationsrisker och det finns också en risk att avlida.
Artikeln här talar klarspråk angående komplikationer och risker - men så är det med många kirurgiska ingrepp. Egentligen är det största problemet att ryggsmärtor och den oro som följer EFTER operationen är så vanliga då läkningen kan ta lång tid, 1 till 2 år. Många står inte ut med det och kanske kräver ny operation eftersom de fått en mer positiv bild av någon granne som opererat sig. . Man måste dock ha lite kyla här och vänta ut läkandet. Och naturligtvis har ryggkirurgerna ett ansvar att informera om detta - innan operation - att en fusion (stelop) tar tid på sig. Att den kan innebära en jobbig tid.
Att adekvat smärtlindring finnes efter operation - inte bara i 3 dagar.
Att ryggkirurgerna inte hetsar med att sjukskrivningstiden är "några veckor" och liknande mörkning av besvärstiden. Att det måste finnas FLER smärtcentrum att tillgå dit kirurgerna är kopplade och kan remittera patienterna om postoperativa smärtor blir oacceptabelt höga. Ryggkirurger får inte mörka detta faktum - t.ex att operera fullt friska personer. Det är riktigt dåligt med just smärthjälp - speciellt på mindre orter.
Häng inte upp ditt liv på ryggkirurger - det kommer inte bli riktigt bra
Att steloperera sig för att fortsätta med t.ex golf eller annan sport, eller utöva ett speciellt yrke är på inga sätt att rekommendera. Steloperera bara om ditt liv är extremt begränsat - tex bara ett liv kring din egen bostad.
Steloperera aldrig om du känner dig för orolig och tveksam. Om Steloperera - gör det då på rätt ställe - med rätt doktor.  Och med en teknik som doktorn är van vid. Men tänk också på - att det finns många sätt att hantera en svår ryggsmärtsituation utan operation.  Häng inte upp hela ditt liv på ryggkirurger - det är inget bra val.
MVH Christer

Serie om Steloperation
DEL 1 Och de många metoderna
DEL 2 Är Du rätt kandidat
DEL 3 Fel eller stel vid steloperation
DEL 4 Uppfyll symtomen för Segmentell Dysfunktion SRS

13 kommentarer:

  1. Intressant läsning. Dock ligger jag här, vilar min rygg efter nattens sömn. Beslutet huruvida jag ska opereras, det är försent. Jag stelopererades mellan L4-L5 och S1 för lite drygt tre veckor sedan. Operationen blev akut, jag hann knappt med i diskussionen huruvida jag skulle opereras. MR visade på Stort diskbråck och att jag var väldigt rörlig i koterna, kirurgen gick tydligt igenom procent och vad jag kan läsa här så hymlade han inte utan va rak och ärlig. Jag som egentligen va tveksam att opereras i ryggen, insåg att jag inte klarade mig utan operation. Smärtan hade ökat så drastiskt senaste veckorna att jag orkade inte med. Då jag själv jobbade på sjukhuset, hörde jag mig för om min kirurg och fick veta att han endast opererade ryggar och var BRA.

    Min poäng är om eftervården:
    Jag blev opererad av offentlig vårdgivare, av landstingets egna sjukhus. Jag fick så mycket smärtlindring första dygnet (ketalar och morfin iv.), att första dygnet bara var som en dimma. Min kirurg ansåg att smärtlindring skulle ges i överkant för att undvika smärtgenombrott. Jag fick ligga kvar tills allt fungerade: att jag klarade mig på endast tablettbehandling vad gälde smärta (fortf generösa mängder, vilket en annan läkare fnyste åt), magen skulle vara igång (den hade stått still sedan två veckor före op.) Samt att blåsan skulle kunna tömmas. Jag är tacksam för min kirurg och hans syn på min smärtbehandling, jag håller fortf på att trappa ner oxycontin. Först efter det trappar jag ut gabapentinet. Jag har hittills upplevt att livet går okej. Jag hoppas och tror på att jag NU ska bli BRA! Jag vet statistiken, men kämpar ändå med positivt hopp om att jag äntligen får en bra rygg!

    Johanna, 30år med två barn

    SvaraRadera
  2. Varför jag opererades: Ryggen har bråkat i omgångar hela mitt vuxna liv, men ett ryggskott var o vartannat år har varit helt hanterbart. Men så senaste året har jag fått iaf fem rejäla ryggskott, det jag fick i oktober 2012 gav också grym värk ner i benen, inget större handikapp på dan men jag kunde inte sova bra. Till en början hade jag ett par olika liggställningar som funkade (bla krypa ihop maximalt i fosterställning o kuta med ryggen), i maj va det bara en ställning som funkade och då vaknade jag som jag somna. Under maj och juni ökade det bara på, jag pressade mig igenom arbetspassen men till slut gick inte det heller. Jag klarade inte ens att gå de tio meter som var mellan läkemedelsrummet och patienten, utan fick ta paus på en stol halva vägen. Kommande tre veckor blev bara värre och värre och till slut fick jag en akut MR tid, dagen efter kom rtg svaret till distriktsläkaren och två timmar efter det satt jag på ortopeden.

    Enl kirurg efter op så va disken helt förstörd, jag va så rörlig i koterna som han sett på MR, S4 o S5 låg förskjutna bakåt på rtg bild.

    Jag hoppas att jag valde rätt som op!? Hitills vet jag inte mer än att jag äntligen kan sträcka på mig och jag kan ligga raklång, vilket före op har jag inte klarat sedan oktober.

    Johanna

    SvaraRadera
  3. Är stelopererad sen tre år, hösten 2010 blev jag stelopererad Spondylolisthes L5-S1 då jag haft svåra smärtor i ländryggen till och från i 3-4 år. Vad jag förstod så var operationen lyckad och efter 5 dagar hos Proxima Nacka sjukhus så fick jag åka hem. Dom första 4-5 veckorna efter att jag kom hem så blev det bättre och bättre. Jag var överlycklig och längtade till mitt arbete, men efter 6 veckan så började jag få ny smärta i ländryggen så i Januari 2011 var jag på nytt hos läkaren för undersökning och nu fick jag besked att jag fått diskbråk där jag blivit stelopererad. För att göra en lång historia kort så blev jag nu på nytt opererad April 2011 och går fortfarande hemma med svår smärta i ländryggen. Mitt nästa och sista hopp är ett nytt besök på en smärtklinik som vill på nytt försöka hjälpa mig. Har försökt allt för att slippa sjukersättning men tyvärr är nog risken stor och att jag blir tvingad att leva på morfin mot min smärta.
    Hälsningar
    Jan

    SvaraRadera
  4. Sitter här efter 2-års kronisk smärta i ländrygg med ständiga besök hos läkare, sjukgymnast och naprapat. Blir varken bättre eller sämre! Jag är en aktiv person som vill vara ute och röra på mig men nu sätter min rygg allt mer begränsningar för mig. För tillfället är jag halftsjukskriven, trots att min läkare vill helsjukskriva mig, men då känner jag att allt fokus är kring hur ont jag har. Du nämner att om en operation blir aktuell att det då ska vara rätt läkare som utför den och på rätt ställe. Hur verifierar jag det? Du nämner även att det finns alternativ till operation, vilka är dessa och hur vet jag att de är rätt? Jag har ingen oro inför en eventull operation, jag vill bara veta vilka vägar det isåfall finns? Jag har läst del 4 om SRS och det mesta av det som står där övernsstämmer med min smärtbild! En av animeringarna som finns i texterna är exakt den känslan som beskriver hur jag känner. Jag har förklarat det för min läkare som att "dra i en 4-tum spik" så kommer allt att kännas bättre. Jag behöver aldrig vara sällskapslös då jag alltid har en "liten tomte" som sitter med kniven och karvar på min ryggrad :)
    Jag är 40 år gammal och vill inte leva resten av mitt liv på smärtsillande, kodein, då jag planerar ett långt liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej !
      Du skriver....Hur verifierar jag det? Du nämner även att det finns alternativ till operation, vilka är dessa och hur vet jag att de är rätt? Jag har ingen oro inför en eventull operation, jag vill bara veta vilka vägar det isåfall finns?

      Det är inte alldeles enkelt att svara på frågor om bästa operationssätt eller klinik.... Stelop är det enda tänkbara om SRS symtomen stämmer..
      Jag vågar dock inte rekommendera någon stelop då resultaten är så extremt skiftande - och inte sällan kräver reoperation.
      Jag måste i princip känna personen ifråga för att kunna ha chans att ge rådd.. eller ge ok till operation, då det inte finns någon säkerhet i attställa diagnos.
      Du har haft problemen 2 år, det kan kännas som en evighet. Men är ändå kort tid --
      Vet ej var du bor - men alternativa metoder finns lite här och var i landet... T.ex OMI utbildade kliniker - som ligger lite utanför systemet....
      Egenvård och uppfinningsförmåga att ha rätt hjälpmedel, känna sin egen kropp vad den klarar - tagga ner vissa saker, etc...Tyvärr finns det inga Quick Fix för ländryggen.... Knepigt, knepigt...Många slingrar sig ur detta scenario också... Kroppen gör mer än vad man tror... Jag tror Bloggen har en del tips om hur man käkar tabletter, tex uppehåll, byten...etc... Plus mycket annat..
      Vänta med operation om det inte är outhärdligt, är grundtipset...
      Jag väntade i 17 år --- blev aningen bättre - men är fortfarande risig...med totalt 40 års värk.... Jag tror det går bättre för dig... Därför attdin debut kommer sent i livet... Normalt kommer det i redan 20 årsåldern... Kämpa..MVH Christer




      Radera
  5. Jag stelopererades i april förra året för SRS (PLIF)6 skruvar, har haft ryggsmärtor i 9 år innan.,de 5 sista åren kunde jag gå 100 meter sen var det bara att vända hemåt, allt jag gjorde innefattade att jag skulle kunna ta mig hem, mitt sista hopp var stelop. På första kontrollen efter op konstaterades att kroppen var irriterad av skruvarna och att man bör ta bort dom. Eftersom jag var så begränsad innan op så ville jag ha bekräftat att det inte skulle bli likadant men de sa att meningen är att skruvarna ska sitta livet ut och stabilisera ryggen så jag bestämde mig för att avvakta. Nu kommer även ryggvärken tillbaka och jag får ryggskott ofta, svårt komma uppför trapporna igen med ena benet som värker utav bara den, speciellt när jag ska sova, kan ej ligga på höger sida, ej heller på rygg,det bränner och värker så jag blir snart tokig. Jag arbetstränar men får ofta sjukanmäla mig. Vad kan jag göra? Läkaren på VC sa att allt är gjort med ryggen så jag behöver inte komma dit mer med den. Behöver jag tröst eller nån att prata med eller har nån annan sjukdom än med ryggen så är jag dock välkommen. Det skrevs ut Oxynorm men jag försöker klara mig utan dom då jag innan op både haft plåster och morfintabletter samt alla möjliga andra tabletter i flera år. Då jag skulle sluta med dom fick jag abstinens, därför jag är försiktig men samtidigt plågar livet ur mig..
    Kan jag vända mig nånstans för att få hjälp eller är det kört för mig? Jag vill verkligen inte operera mig igen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej
      Det verkar som operationen inte gått bra alls, och då passar läkarna på att fly problemet. Anmärkningsvärt.
      Ang skruvar och fixation så är det något som tusentals svenskar har fått ta bort då de förr eller senare skramlar loss. S¨där stämmer inte de uppgifter du fått. Skruvarna gör ingen funktion om OP läker fast. Nu vet jag ej om du blir bättre av att ta bort dem, men definitivt skulle jag ta läkaren i diskussion och bilderna på väggen så han får förklara sig. Det är nåt som inte stämmer här. Dessutom har ju operation möjligen misslyckats, och en nu operation framifrån för att förstärka är fullt möjlig - och utföres också, om kirurgen är kompetent till det. Alla är inte det. Jag undrar också vilka nivåer du opererat ? 2 st ser det ut som, MEN VILKA?... Tyvärr finns det inte mkt till val var man vänder sig om de missat sitt jobb. Bäst är att börja med den klinik som gjort detta. det är deras skyldighet. Om skruvarna lossnat, vilket de gör om OP inte läker så borde de bort. Ang smärtstillning tillsvidare hoppas jag du finner en modell som passar dig.... Alltså på läkarna igen. Så lätt skall de ej komma undan, genom att påst saker som inte alls stämmer. Det kan också tänkas att de opererat fel nivåer, därför frågar jag om var du opererat dig. i Ländryggen. Fråga igen om behövs. MVH Christer

      Radera
  6. Tack för svar pga flytt har jag journalkopia nedpackat...L5- S1 de tre nedersta kotorna och längst ner är det intransplanterat ben. Jag fick åka på MR för att kolla benläkningen vid ev borttagande av skruvarna, enligt de hade det läkt bra så då skulle de slippa gå genom magen för att ta bort, men sen tackade jag för mig och ville avvakta då jag inte vill bli lika dålig som innan op. Jag har även på senaste tid, för ca 2 månader sen började jag känna, när jag rör över ärret längst ner i ländryggen så börjar det sticka i rumpan och utsidan av låren...tänkte att nerverna kanske försöker hitta sin väg.
    Jag genomgick ruckningstesterna innan op och det var klart och tydligt att jag hade SRS så det sista testet som görs samma dag som op behövdes inte göras på mig...Jag är bättre klart bättre än innan op, utan den hade jag nog suttit i rullstol nu. men långt ifrån bra och jag försöker träna, är mycket ute i skog och mark men får betala för det också...det känns inte som att det är ett värdigt liv, vilket jag hade hoppats på...70% av värken kunde de ta bort sa de men tyvärr...Nu vet jag inte var jag kan få hjälp...Läkaren på VC sa även att värken sitter i mitt huvud och jag måste ändra tänk, men det köper jag inte.det räcker med en felvridning på natten och jag vaknar av att det gör så ont,.jag vill vara aktiv och ha ett liv och jag gör saker ,de jag klarar av...Jag är tveksam till om de överhuvudtaget vet vad SRS är för något.
    Om det de sagt till mig inte stämmer...vad gör jag då?
    Hur går en sådan operation till..är det på lika sätt som när man sätter dit skruvarna? det var en pärs som heter duga det där...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är trist att man inte blir bättre. Men man kan säga att du tillhör den vanligaste gruppen efter stelop. Nämligen att man blir helt enkelt inte av med ländryggsproblemen. Jag har tittat på mängder av studier, och det ser dystert ut. Jag skulle tippa att högst 20 % blir klart bättre. Alltså icke de glädje siffror kirurgerna uppger. 40 proc en vinst. Man har tex gjort många kontrollerade studier tex ställt Stelop emot sjukgymnastik, eller ingen OP alls. Det blir då oavgjort. Jag tror dock att de som har stora problem gör en viss vinst. Men det är ett högt pris, iform av lidande. En stelop är en rejäl historia att gå igenom.
      Det känner inte de vanliga husläkarna alls till. Att du gjorde rätt att operera tvivlar jag inte på. Men dessa rucktester är knappast tillförlitliga. Finns inga bevis alls för nyttan av det. Det är forskarvärlden överens. om. Detta är mer en försäljningsgrej från denna klinik du varit på.

      HusLäkaren shabblar lite när han säger att "det sitter i huvudet".. Det är ren bluff att påstå. Men man måste på något sätt acceptera dagens läge. Det kan fortfarande gå åt rätt håll. I ett längre perspektiv. Jag har bra kontakt med min 25 personer under lååång tid, och har sett en del som blivit bättre (självläkt) men det kan ta 5-10 år innan man kommer dit... Trampa på...Verkligheten är inte bättre...Ge inte upp.
      Din sits just nu är absolut vanligast. Lite bättre, men långt ifrån bra. Det påståendet är det enda säkra vi kan komma med ....
      MVH Christer

      Radera
  7. Hej Christer.
    Fick i oktober diagnos SRS. Har ett stort brett diskbråck med nerv påverkan. De sitter l5 s1. Blev i december steloperation. Bakre fusion. Man tog även utskott från l4. Har gått bra med allt fram till ett par veckor sedan då min ben smärta kommit tillbaka och de i värre grad. Min operatör vill inte ta i detta utan jag får vända mig till vårdcentralen. Kan även tillägga att han släppte mig jobba fullt tid utan ny CT kontroll. Jag har haft min rygg problem i över 10 år. Är nu 40 år. Känns som vården sviker när man får börja om. Tacksam för tips och råd. Kan de vara nån skruv som rört sig el nytt diskbråck på l4? Mvh hälsningar från mig som tappat orken.

    SvaraRadera
  8. Jag stelopererade L4L5 för 2,5 år sedan. Första veckorna gick jättebra. Jag kunde äntligen promenera. Men 7 veckor efter operationen kraschade ryggen. Det var början på en lång kamp. Många läkarbesök har passerat. 1,5 år efter op. Så fick jag göra en magnetröntgen. Det visade ett nytt diskbråck nivån under den op. Jag rekommenderades mer sjukgymnastik. Lite lustigt med tanke på att det var min sjukgymnast som röt ifrån till min läkare att nu måste någon kolla upp min rygg ordentligt då den inte svarade på träningen. Ytterligare ett år har gått. Nu väntar jag på att få träffa min kirurg igen. Men det är inte lätt att få hjälp. Mest hänvisas men till sjukgymnaster samt får tabletter. Jag vet inte om det går att op. en nivå intill den stelopererade. Kan inte stödja på mitt vänstra ben. Detta bidrog till att jag fick kraftig hälsporre i min högra fot eftersom den fick ta hela min tyngd. Senaste året har jag knappt kunnat stå eller gå mer än 5-10 minuter.

    SvaraRadera
  9. Jag stelopererade L4L5 för 2,5 år sedan. Första veckorna gick jättebra. Jag kunde äntligen promenera. Men 7 veckor efter operationen kraschade ryggen. Det var början på en lång kamp. Många läkarbesök har passerat. 1,5 år efter op. Så fick jag göra en magnetröntgen. Det visade ett nytt diskbråck nivån under den op. Jag rekommenderades mer sjukgymnastik. Lite lustigt med tanke på att det var min sjukgymnast som röt ifrån till min läkare att nu måste någon kolla upp min rygg ordentligt då den inte svarade på träningen. Ytterligare ett år har gått. Nu väntar jag på att få träffa min kirurg igen. Men det är inte lätt att få hjälp. Mest hänvisas men till sjukgymnaster samt får tabletter. Jag vet inte om det går att op. en nivå intill den stelopererade. Kan inte stödja på mitt vänstra ben. Detta bidrog till att jag fick kraftig hälsporre i min högra fot eftersom den fick ta hela min tyngd. Senaste året har jag knappt kunnat stå eller gå mer än 5-10 minuter.

    SvaraRadera
  10. Ser att detta är en väldigt gammal länk, men innehållet väldigt relevant och intressant. Jag gjorde en steloperation på Nacka för snart 1,5 år sen efter en långdragen ryggsmärta i ländryggen och försök med Naprapater, Sjukgymnastik x flera olika, läkarbesök och röntgen, provtagningar mm. Ett tag misstänkte man att jag hade Bechterewes då jag konstant hade en pågående inflammation i ryggen. Vaknade på natten och kunde knappt ta mig ur sängen, var ganska ok när jag var i rörelse, men kunde inte alls gå så mycket och långt jag gjort innan. Inflammationen gjorde huden i ryggen så öm att jag knappt gick att tas på. Fick då prova en medicin under ca 2 år på hög underhållsdos vilket gav mig livet åter - men även ett svårläkt magsår vilket tvingade mig att snabbt sluta min medicinering. Tillbaka på ruta 1 var steloperationen min ända utväg om jag skulle kunna "leva", dvs vara med familj och barn, göra saker tillsammans som familj, kunna åka längre än 30 minuter i bilen så vi kunde åka på semester... Så, opererades på Nacka, kom in vid 7 på morgonen för operation, hem dagen efter så snart jag lyckats byta ut morfinet mot kodein och slutade spy som en hund.
    När jag kom hem var det ett helvete första veckan. Smärtan obegripligt kraftig, och ingen smärtlindring som egentligen bet. Sen blev det sakta bättre och jag tillät mig hela sjukskrivningen på 3 månader för att återhämta mig, sakta träna upp min kropp, sakta komma i rörelse igen. Minns så väl när jag kom upp i mina första 10000 steg igen, något jag inte gjort på flera år. Jag kunde plötsligt nå ner till mina fötter igen när jag böjde mig fram, något jag heller inte gjort på många år. Jag stelopererades men blev så mycket rörligare.
    Ett tag för ca ett halvår/år sen kände jag som en brännande känsla precis nedanför till vänster om operationsärret. Det gav mig såna obehag att jag fick strålningar ner i benen och fick svårt att gå. Vilade någon dag och var ok igen till nästa gång jag rörde mig och ville ut och gå. Igen, samma brännande känsla och smärta med strålningar. Det här höll säkert i sig i 2 månader innan det sakta faktiskt blev bättre.
    Nu ligger jag här hemma arbetandes i sängläge sedan 2 veckor tillbaka. Vet inte vad som hänt, men plötsligt kom det en sån kraftig smärta i ländryggen, precis vid operationen. Jag var på jobbet och kunde plötsligt inte sitta, inte luta mig bakåt på stolen, inte framåt. Kunde bara sitta rakt upp genom att lyfta mig med armarna mot armstöden. Sen började allt snurra, blev svart och jag svimmade av smärtan. Vet knappt hur, men lyckades ta mig hem och sedan var jag totalt sängliggande i en vecka innan jag nu åtminstone kan röra och förflytta mig lite. Stilla känner jag ingenting, ingen smärta, inget molande, sitter, står eller går jag spänner jag varenda muskel i rygg och mage för att försöka parera smärtan som hugger, skär i ryggen. Känns typ som ryggen är av, men min logiska hjärna säger mig att så inte är fallet, då borde jag inte vara smärtfri ens i vila. Jag är inte öm över ryggraden eller musklerna bredvid, stilla mår jag egentligen bra, men något känns ändå så fel. Jag kan inte längre lyfta rumpan när jag ligger ner, dvs för att tex vända mig i sängen. Jag behöver maximal stöttning för att resa mig sidledes från liggande till sittande. Det känns som ryggen typ är av - när jag rör mig.... Väntar på röntgen nu innan jag ska få ett återbesök till ortopedkirurgen. Hoppas de kan se vad som hänt, vad som blivit galet. Mådde ju så jäkla bra och hade fått tillbaka mitt aktiva liv, nu...

    SvaraRadera